Du vaknar på onsdagsmorgonen, inser att du har försovit dig IGEN. Bussen går snart och du känner att du knappt hinner, ingen frukost inte! Du springer hela vägen till hållplatsen och hinner precis fram innan bussen går. Du sätter dig på bussen och tänker varför, varför, varför? Du vet att du hatar att stressa så, ändå går du inte upp när klockan ringer.

Mamma och pappa bråkar mer och mer nu för tiden. Om allt och inget. Du vill inte lyssna, stänger in dig på ditt rum och trycker kudden mot huvudet. Du känner någon typ av oro och ångest. Du vill inte att de ska bråka. Det är inte ett dugg konstigt att känna sig stressad av att höra andra vara upprörda, besvikna och arga, tvärt om.

En vän gjorde en fin formel av just stress: mycket att göra + lite tid = stress. Och så är det ofta. Man känner att man inte riktigt kan greppa en situation, på ett eller annat sätt. Man kanske har jättemycket att göra i skolan, kanske har man flera prov och uppsatser att hinna med, samtidigt som fritidsaktiviteterna. Detta kan kopplas ihop med prestationsångest, som också är väldigt vanligt bland unga tjejer.

Hur gör man för att inte stressa då?
* Gör inte problemet större än vad det är. När du lägger dig på kvällen bestämmer du dig för att du verkligen ska gå upp direkt när klockan ringer. Ställ klockan på golvet, så att du måste sätta dig upp för att nå den.
* Vi vet att det kan vara svårt, men försök att reda ut bråket, genom att prata om det. Är det dina föräldrar det gäller - tala om för dem att du mår dåligt! Annars är det viktigt att du pratar med någon annan du har förtroende för, kanske en kompis, släkting eller mentor på skolan. Runt omkring dig finns många som bryr sig, bara du ber om hjälp!
* Se till att skapa tillfällen då och då, när du kan koppla av och bara göra sådant du mår bra av. Lägg dig i ett varmt bad med en ansiktsmask och läs en bra bok, gå en promenad och lyssna på fåglarna, vad vet vi?